Genom sin styrka och långa erfarehet då det gäller lobbyarbete är näringslivet en av de mest inflytelserika grupperna då det gäller att påverka utformningen av de globala regelverken. Utvecklingen av de globala regelverken kan därför inte förstås utan vetskap om hur denna grupp vill se dem utvecklas. I Sverige är Timbro en nyckelaktör då det gäller att utveckla långsiktiga strategier utifrån ett näringslivsperspektiv.

DP: Vi genomgår stora förändringar idag och man talar om en globalisering av världsekonomin, hur ser Timbro på dagens utveckling?

MB: På Timbro är vi noga med att påpeka att den nuvarande utvecklingen totalt sätt är positiv, men man är naiv om man hävdar att det inte finns problem. Problemen vi ser idag bör inte ringaktas, men vi måste inse att alternativen skulle ge ännu större nackdelar. På Timbro väger vi fördelarna mot nackdelarna och ser då att fördelarna överväger.

Vi är medvetna om att det kan vara svårt för folk att se fördelarna eftersom de inte alltid är lika tydliga som nackdelarna. De tydliga nackdelarna är ett gammalt problem då man skall förklara marknadsekonomins styrka, dvs. att ständigt kunna förändras. Denna förmåga leder med nödvändighet till en "kreativ förstörelse". Säger man nej till denna utveckling och försöker styra den skapar man mycket större problem på sikt eftersom man då får ett stagnerande statiskt samhälle.

DP: Hur ser du på de problem som många grupper talar om?

ME: I globaliseringsdebatten finns det en utbredd fixering på problemen som visserligen finns och som är visuellt tydliga, men man måste se de större sammanhangen. Vi anser dessutom att många av de saker som tas upp som negativa inte är sanna. Att jobben försvinner, eller att fattiga länder kommer att ta våra jobb från oss genom att konkurrera med dåliga arbetsvillkor och låga miljökrav är helt enkelt inte sant.

Då det gäller miljöproblemen talar kritikerna bl.a. om nonsenshandel och att man skall förlita sig mer på det lokala. Jag håller med om att det inte är svårt att hitta negativa konsekvenser i en del sammanhang, men vill återigen peka på att fördelarna uppväger nackdelarna. Tittar man t.ex. på miljödumping så är det förmodligen ett övergående problem som kan uppstå i u-länder då de försöker komma med i den globala ekonomin. Dessa problem kan se otrevliga ut, men det bästa sättet att förbättra de fattiga ländernas situation på sikt är att de blir en del av den globala ekonomin.

DP: Du anser att problemen löser sig om länderna blir rikare?

ME: Ja, ett av de tydligaste sambanden som finns mellan ekonomi och miljö är att problemen ökar upp till en viss nivå, men sedan börjar de avta. Vi måste tillåta de fattiga länderna att gå igenom samma process som vi gjorde. Förhoppningsvis kommer de göra det mycket fortare och de kan lära sig av våra misstag, men ibland får man en känsla i den rika delen av världen bryr sig mer om djuren och träden i denna del av världen än människorna.

DP: De rika i världen står för den största miljöpåverkan och det är inte möjligt för alla jordens människor att förbruka lika mycket resurser som vi gör. Trots ökade inkomster fortsätter också klyftorna inom och mellan länder att öka. Är verkligen den nuvarande utvecklingen hållbar?

MB: Då man ser dessa problem ur ett globaliseringsperspektiv kan man inta olika positioner. Ett vanligt perspektiv är att säga att globalisering leder till en ekonomisk utveckling som inte fungerar, det finns inte bärkraft för åtta-nio miljarder som lever på vår nivå. Därför skall vi "bromsa" globaliseringen och fokusera oss på att ändra livsstil så att samtliga människor kan dela rättvist på jordens resurser. Jag vill hävda att detta inte är realistiskt. Vet man lite om hur världen styrs så är tanken att man skulle kunna åstadkomma denna typ av ekonomisk världsordning, där den fattiga världen skulle kunna få det bättre genom att den rika världen delade med sig, en utopi. Skulle man ändå försöka är jag rädd för att detta leder till att vi alla blir fattigare, eftersom detta skulle innebära att marknaden skulle fungera sämre. För det andra vill jag påminna om att många av problemen inte är så farliga som de ibland låter.

DP: Om vi inte kan lösa problemen med ett regelverk som bygger på jämnare fördelning, hur skall då de globala problemen lösas?

MB: Det finns två principer en med statliga ingrepp och en där marknaden får styra. Jag förespråkar marknaden. Låt oss ta klimatfrågan, som jag i och för sig personligen är skeptisk till, som ett exempel. En strategi är att man skall ingripa och få en ekonomisk världsordning kring användandet av fossila bränslen och se till så att resurserna fördelas rättvist. Detta är utopistiskt. Jag anser att vi bör ha ett marknadsperspektiv och hålla ögonen på vad som händer. Vi skall forska och studera vad som händer, men vi bör vänta till de ekonomiska konsekvenserna visar sig och då vidta åtgärder för att lösa dessa.

DP: Det är främst fattiga människor som drabbas av globaliseringen och då dessa drabbas märks det inte i ekonomiska kalkyler eftersom de endast marginellt bidrar till världsekonomin. Då "marknaden" styr innebär det att de som har resurser styr, dvs. de stora företagen och finansiella institutionerna. Kan vi i ett sådant samhälle undvika att de fattiga får det ännu sämre?

MB: Det är lätt att uppröras och det är lätt att drömma om ett utopia som är bättre. Men jag har väldigt svårt att se hur det rent praktiskt skulle gå till lösa detta. Att det finns människor, både i den rika och fattiga världen, som åtminstone på kort sikt är förlorare i den ekonomiska omvandling som globaliseringen leder till är riktigt. Men återigen säger oss erfarenheten att vi alla på sikt är vinnare. Om man i syfte att skydda människor från de negativa sidorna av globaliseringen försöker stoppa den, är det sannolikt att det är just de fattigaste som kommer att drabbas hårdast eftersom det är de fattigaste som har mest att vinna på en positiv ekonomisk utveckling.

DP: Om jag förstår dig rätt så menar du att det finns stora problem internationellt, både sociala och miljömässiga. Men om vi försöker lösa dessa med ett globalt regelverk som omfördelar resurser mellan fattiga och rika blir problemen ännu större på sikt.

MB: Precis.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Profil:
Namn: Mattias Bengtsson
Arbete: Vice VD Timbro med ansvar för miljö- och utvecklingsfrågor (idag VD)
Bakgrund: Ett decenium som redaktör och ledarskribent på Svenska dagbladet. Har de senaste åren arbetat med miljö- och utvecklingsfrågor i vidare mening.
Livsåskådning: Liberal och realist som tycker att framtiden allt för ofta svartmålas.

<FAKTARUTA>
Timbro är en tankesmedja som arbetar långsiktigt och idéinriktat. Inte mot allmänheten utan mot opinionsbildare. Politiker, journalister, massmediafolk, akademiker, studenter med intresse för samhällsfrågor står i centrum. De långsiktiga arbetet innebär att Timbro tillskillnad från t.ex. SAF inte ägnar sig åt enkla kampanjer utan bokutgivning, seminarieverksamhet och åt att bygga nätverk med centrala opinionsbildare i Sverige. Timbro finansieras av Näringslivets fond. Näringslivets Fond inrättades under andra världskriget av ett antal storföretagsledare. Ett antal miljoner insamlades och man startade Byrån för ekonomisk information och Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS). Med aktivt stöd från SAF:s förbund inrättades sedan Timbro som dess rörelsedrivande organ 1978.

+++++++++++++++++++++++++++++++++
KORTA CITAT

HÅLLBAR UTVECKLING
- Vem kan vara emot en hållbar utveckling? Vad jag är emot är naturligtvis det som en hållbar utveckling ofta står för. Det viktiga då man talar om en hållbar utveckling är att komma ihåg att det handlar om utveckling/förändring. Ibland har man en känsla av förespråkarna tror att det är ett färdigt samhälle som skall byggas en gång så är det klart sedan.

MARKNADSEKONOMI
- Jag är för marknadsekonomi och för att marknaden skall sköta inkomstfördelningen både på nationell och global nivå. Jag kan förstå de människor som argumenterar för en global omfördelning, men tror inte att det fungerar i praktiken. Om någon säger till mig att det finns människor som svälter, och att jag inte bara har tillräckligt utan för mycket, är det lätt att tycka att någon form av omfördelning vore rimlig. Jag skulle då svara att detta låter bra, men det har visat sig vara ett utopistiskt projekt att omfördela resurser. Skickar man pengar till fattiga länder leder detta till korruption, misshushållning och miljöförstörande projekt.

SOLIDARITET
- Ett ord som egentligen är svårt att vara emot, men eftersom det har blivit ett vänsterbegrepp är det svårt för en person som jobbar här att använda det.

FRIHET
- Positivt begrepp för mig som liberal. Men ett av problemen är att det ofta blivit ett sätt att uttrycka något existentiellt istället för konkreta samhällsfenomen.

GUD
- Jag är inte troende så det väcker bara kulturella signaler. För mig är Gud något som är förknippat med den mänskliga civilisationen och vår del av världen.

JESUS
- Samma som Gud, de är ju samma sak dessutom. Jesus är kanske mer den kristna guden.

KÄRLEK TILL SIN NÄSTA
- Något man skall vara väldigt försiktig med. Inte så att man skall vara försiktig med att ge det, men med att deklarera det. Dvs. jag tror att kärlek är något som primärt finns i nära relationer och sedan kan det finnas en kärlek av en annan art, en kärlek till mänskligheten i mer abstrakt bemärkelse. Ibland känner jag att talet om att man skall älska sin nästa blir det orimligt krav. Ett krav som innebär att man skall älska alla lika mycket, vilket jag tror är omöjligt.

FATTIGDOM
- Något oerhört relativt. Därmed inte sagt att det inte finns absolut fattigdom. Men då man ser hur begreppet används ibland blir det lätt bisarrt.