Vad är lobbying/PR?
Det finns i huvudsak två sätt att närma sig lobbying. Antingen utgår man från individuellt perspektiv (lobbyisten), eller så utgår man från ett strukturellt perspektiv (lobbying/PR).

Ett individuellt perspektiv innebär att lobbying endast betraktas som ett möte mellan en person som vill påverka för att något specifikt skall  hända (lobbyisten) och en beslutsfattare. Med detta perspektiv är lobbying en självklar del av en fungerande demokrati. Att diskutera begränsningar av lobbying blir därmed lätt att framställa som ett sätt att begränsa demokratin.

Problemet med ett individuellt perspektiv är att det inte har så mycket att göra med den verksamhet som bedrivs idag. De flesta stora företag har idag väl genomarbetade strategier där hela verksamheten och olika syften integreras för att stärka varandra. Att föra ut sin politik i en viss fråga, etablera ett nytt varumärke och förbättra sina politiska kontakter sker inte i separata kampanjer utan integreras i olika aktiviteter.

Perspektivet innebär också att man lätt missar en rad viktiga frågor. Var skall det demokratiska samtalet föras? Vilken öppenhet skall råda inför olika beslut? Vem får tala med centrala beslutsfattare och varför? Vem har råd att befinna sig i de fora där beslut skall fattas, eller förberedas? Samtliga av dessa frågor är viktiga om det är strukturen och den demokratiska processen som leder fram till det slutliga beslutet som intresserar oss.

Definition, ett strukturellt perspektiv
Ett strukturellt perspektiv innebär att lobbying/PR betraktas som den verksamhet vilken syftar till att: "Genom organiserade insatser, få igenom ett särintresses vilja utanför den demokratiska diskussionen. Fokus i det strukturella perspektivet är på processen som leder fram till beslutet och inte de enskilda lobby- PR-insatserna."

Även folk som är positiva använder liknande definitioner, följande är hämtad ur Anders Johnsons "Rätt att lobba" som Timbro gav ut 1999: "Lobbying är en organiserad, icke-korruptiv verksamhet som, genom informella kontakter med politiker eller tjänsemän, syftar till att påverka det politiska beslutsfattandet i en bestämd riktning". Se även citen nedan från olika lobbyföretag.
De som är positiva tenderar dock som sagt att fokusera på lobbyingen ur ett individuellt och historiskt perspektiv. Den enda verkliga poäng som lobbyförsvararna har är nämligen att ett tidigare korporativistiskt samhälle lämnade små möjligheter för idéerna utanför de dominanta grupperna att tas på allvar. Detta är naturligtvis helt korrekt, men ett dåligt system försvarar inte ett annat dåligt system och det är inte heller självklart huruvida resurssvaga grupper hade det bättre eller sämre tidigare. I verkligheten tycks det dessutom som om det tidigare dåliga systemet, korporativismen, kompletteras med ett parallellt system, lobbyismen. Tillsammans skapar de om möjligt ännu mindre möjligheter för nya och icke kommersiella idéer att få gehör.

Problem med lobbying
Lobbying skapar en rad problem, det allvarligaste på sikt är förmodligen att det underminerar tilltron till demokratin. På kort sikt är det dock främst tre problem förknippade med lobbying:
1. Resursberoende. För lobbying gäller inte "en person = en röst", utan "pengar = resultat"
2. Utan öppenhet. Påverkan sker i "korridorer" i stället för på "torg"
3. För ett särintresse. Lobbying sker aldrig, eller mycket sällan, för det allmänna bästa

1. Resursberoende
Lobbying kräver alltid resurser, ofta stora resurser. Att lobbying är resurskrävande ger resursstarka intressen en fördel framför resurssvaga grupper. I klimatfrågan har detta problem fått extrema proportioner. Världens största företag och de rikaste länderna är de som har mest att förlora på en sänkning av koldioxidutsläppen. Samtidigt är det fattiga människor i t.ex. Bangladesh, Honduras och Östater som har mest att förlora på klimatkatastrofer, vilket redan har visats med all tydlighet. Att detta styrkeförhållande möjliggjort för fossilindustrin att omdefiniera frågan är det nog inte många som nekar till. Ett fåtal företag som sitter på stora resurser kan också koordineras mycket fortare och driva sina frågor mer koncentrerat än grupper som inte är centralstyrda, har olika infallsvinklar, olika kulturell bakgrund och som har små resurser att betala politiker, journalister, lobby/PR-företag och forskare.

Då det gäller t.ex. WTO och investeringsfrågan är det mindre tydligt hur stora resurser som krävs, men bara att delta i alla de möten som sker och producera de rapporter som man tillhandahåller ligger långt bortom de flesta kritikers ekonomiska ramar. De stora resurserna från näringslivet är dock redan investerade och då man väl lyckats institutionalisera sitt inflytande krävs inte så stora resurser. För aktörer som vill utmana detta inflytande krävs dock enorma summor och om dessa skulle använda sig av lobbying så måste detta ske genom att lyfta över frågan till andra fora.

2. Utan öppenhet
Öppenheten i de två frågorna har varit liten. I klimatfrågan har fossilindustrin synts mycket, men den strategi man arbetat efter har varit hemlig och de diskussioner som förts har varit svåra för intresserade medborgare att följa. I investeringsfrågan har det inte varit någon öppenhet att tala om alls. Att det överhuvudtaget blev en diskussion i frågan kan närmast ses som en miss i arbetet från näringslivets sida.

3. För ett särintresse
För det tredje, vilket kanske är det allvarligaste, agerar de olika aktörerna endast som särintressen. Få tillfällen finns där dessa särintressen får träffa de som får betala priset för deras "segrar". Dessa särintressen kan heller inte ställas till svars då deras inflytande på olika beslut i många fall är oklart.

I extrema fall som då man anställer särskilda expertlobbyister behöver inte ens särintresset få höra de argument som framförs mot det man vill uppnå eftersom det är lobbyistens jobb att mot betalning få igenom det beslut som beställaren har betalt för.

Lobbying ett hot mot en vital demokrati
Ovanstående tre punkter bör betraktas i relation till Robert McChesneys genomgång av centrala värden som är hotade i vårt samhälle, men som krävs för en vital demokrati:
1. Det får inte finnas allt för stora inkomstskillnader och ägandet måste vara spritt.
2. Det måste finnas en fungerande politisk kommunikation som inkluderar en dialog om samhällets utveckling.
3. Det måste finnas en känsla av gemenskap och att det ibland finns ett behov av att delvis hålla tillbaks sitt egenintresse till förmån för övriga i samhället.

Diskussionen om lobbying får dock inte begränsas till dessa ovanstående problem eftersom verksamheten dessutom ofta syftar till att omforma hela det ramverk som det verkar i. Lobbyismen förstärker därmed också de demokratiförsvagande element som den utnyttjar. Dessutom utnyttjar den sig av kommersialiseringen av samhället där möjligheten att köpa sig utrymme att kommunicera nu är så omfattande att vi varje dag möts av tusentals kommersiella budskap som talar till oss som konsumenter, inte medborgare. Detta är särskilt allvarligt i en situation då många institutioner genomgår stora förändringar och det inte finns några demokratiska stukturer som kan balansera de transnationella företagens, stora politiska partier och andra resursstarka gruppers styrka.

Idéella organisationer och lobbying
Många idéella organisationer hoppar idag på lobbyingtåget utan att de verkar ha tänkt efter. Delvis finns det en sund kraft bakom detta eftersom det ofta är yngre personer som vill se resultat och som tröttnat på eviga studiecirklar och flygbladsutdelande. Att snabbt kunna se resultat, få se sig själv i massmedia och träffa makthavare är en frestelse som tycks locka många.

Naturligtvis är det inte fel att träffa beslutsfattare, få ut budskap i massmedia och absolut inte att uppnå resultat. Tyvärr leder dock, den i jämförelse med verkliga proffsen amatörmässiga, lobbyingen ofta till att perspektiven i organisationerna förändras där arbetssätt, organisation och omvärldperspektiv förändras.

Naturligtvis kommer det att finnas inslag av lobbying i varje samhälle eftersom resurserna alltid kommer att vara ojämt fördelade och personliga band kommer att knytas. Dessutom kan det uppstå situationer då beslut är på väg att fattas som kan kräva "motlobbying". Det allvarliga som vi idag ser är dock att även de ideella och idéburna grupperna i samhället i allt större utsträckning väljer ett kortsiktigt och marginellt perspektiv.

Mer om ideella organisationers roll för demokratin finns under rubriken "Ideella organisationer...".

Möjligheter

Även om problemen med lobbying är stora och svåra att komma tillrätta med finns det många enkla åtgärder som olika aktörer kan genomföra för att inte bidra till att demokratin ytterligare undergrävs.

Ideella organisationer
1. Ta fram en strategi för hur det kortsiktiga mediala opinionsarbetet relaterar till det långsiktiga arbetet med grundläggande regelverk och värderingar.

2. Utvärdera och eventuellt reformera organisationen så att det komplexa utvärderingar genomförs. Utvärderingarna bör inkludera analyser av vilka konkreta framsteg som gjorts inom de aktuella områden som organisationen arbetar med, men också vilka positiva och negativa konsekvenser verksamheten fått för andra samhällsområden. Detta för att undvika att endast mäta framgång i mediasynlighet, antal genomförda seminarium, antal motioner som stödjer organisationens mål, etc. Dessutom bör även det egna området utvärderas ur ett vidare perspektiv där samtliga aktiva aktörers aktivitet utvärderas. 

3. Se över de omvärdsanalyser som genomförs så att dessa inte blir självuppfyllande profetsior. Varje omvärldsanalys bör inkludera element som möjliggör verkliga hållbara förändringar och inte endast utnyttja nuvarande negativa tendenser till organisationens fördel.

Riksdag/regering
1. Dokumentera lobbyism i riksdag och myndigheter. Registrering av lobbyister är inte det väsentliga utan att medborgarna har en möjlighet att se hur deras representanter väljer att spendera sin tid. Det är med andra ord våra folkvalda som bör redovisa vilka de träffar och hur ofta. Argument som anförs mot bättre karläggning över lobbyismen, t.ex. gränsdragningsproblem, krävande administration och integritetsproblem, går alla att lösa med relativt enkla åtgärder.

2. Stödja resurssvaga gruppers möjligheter att delta i de internationella diskussionerna. Det skall avsättas resurser för dessa grupper, inte bara för att delta i viktiga konferenser, utan att kontinuerligt kunna följa dessa frågor.

3. Klargör politiken i centrala frågor, inte minst då det gäller internationella frågor. En samlad redogörelse för hur regeringen och de olika politiska partierna ser på Sveriges roll i olika internationella fora bör offentliggöras. Denna redogörelse bör också inkludera kommentarer till den aktuella utvecklingen i olika fora. I en sådan sammanställning skulle också andra aktörers positioner kunna inkluderas vilket skapar incitament för andra organisationer att öppet redovisa sina ståndpunkter.

Massmedia
För ett mer utförligt resonmang se under rubriken massmedia
1. Utveckla ett system där artiklar i så hög utsträckning som möjligt har tydliga källhänvisningar.

2. I debattartiklar klargöra för vem skribenten arbetar.

3. Undersöka och öppet redovisa hur mycket resurser som används för att låta resurssvaga grupper komma till tals och hur stor del av nyhetsmaterialet som är färdigbearbetat av olika särintressen.

4. Ge resurssvaga grupper möjlighet att komma till tals på deras egna villkor. Direkt i anslutning till ordinarie nyheter skulle olika grupper, med jämna mellanrum, kunna få ge sina perspektiv på aktuella händelser.

Skolan
På sikt är förmodligen den viktigaste frågan för demokratin hur utbildningen utformas. Ett samhälle där alla har råd att få en fullvärdig och jämlik utbildning är en grundförutsättning. Jämställda medborgare som vet var och hur de skall söka efter material, som känner till hur olika intressegrupper agerar, vilka  möjligheter de har att forma de budskap som förmedlas och som själva vet hur de själva kan påverka är den bästa garanten för en levande demokrati. Två åtgärder för att påbörja denna process är:

1. Initiera en undersökning av sponsring/lobbying i skolorna.

2. Ta fram ett material där olika intressen ger sin bild av samhällspåverkan. Hur det går till och vad de anser att nästa generation bör tänka på då de får information från olika sär- och allmänintressen.

Ovanstående är förslag på hur problemen med lobbying skall minskas, men för att komma åt grundproblemet krävs betydligt mer omfattande åtgärder. Det kan inte nog poängteras att lobby/PR-frågan måste ses i ett större sammanhang. Lobbying utnyttjar problem i samhället och förstärker dem, men är inte ensam orsaken till att de uppstår eller består. Det politiska systemet måste ses över, maktkoncentrationen diskuteras, nya arenor där det demokratiska samtalet kan föras utvecklas och skolans roll som stöd för utvecklingen av demokratiska medborgare klargöras.

Länkar

Demokratiutredningen
En stor del av texten ovan är baserad på en artikel jag skrev om lobbying på internationell nivå i  Demokratiutredningens skrift om lobbying. Den går att läsa som pdf här.

Center for Media and Democracy (CMD)
http://www.prwatch.org/
CDM är en ickevinstdrivande organisation som fokuserar sitt arbete på grävande journalistik om PR-företagen. Centret hjälper medborgare, forskare och journalister som vill förstå hur manipulativ och felaktig PR-verkamhet fungerar. De har specialliserat sig på att "blowing the lid of today's multi-billion dollar propaganda-for-hire industry, naming names and revealing how public relations wizards concoct and spin the news, organize phony 'grassroots' front groups, spy on citizens, and conspire with lobbyists and politicians to thwart democracy". Center for Media and Democracy ger ut "PR Watch; Public intrest Reporting on the PR/Public Affairs Industry". Stauber har också tillsammans med Sheldon Rampton skrivit boken "Toxic Sludge is Good for You. -Lies, Damn Lies and the Public Relations Industry".

Några citat från branschen

"Grunden för att nå fram med fakta och argument till beslutsfattarna är denna förmåga att bygga långsiktigt goda relationer och skapa förståelse för företagets förutsättningar och villkor hos politiker, myndigheter och andra beslutsfattare. Detta kallar vi för public affairs. En väl fungerande public affairs- verksamhet minskar behovet av akuta lobbying-insatser."

Citat från det svenska PR/lobbyföretaget JKL:s hemsida www.jkl.se
under rubriken " Vad är lobbying egentligen?"

"Centralt för alla lobbygrupper är de politiska kontakterna och förmågan att - när de själva vill - få uppmärksamhet i media. Många lobbyister har själva en bakgrund som politiker eller journalister. Lobbyisten bearbetar beslutsfattarna med fakta och underlag."

Citat från det svenska PR/lobbyföretaget Idétorgets hemsida www.idetorget.se

"The big corporations, our clients, are scared shitless of the environmental movement… The corporations are wrong about that. I think the companies will have to give in only at insignificant levels. Because the companies are too strong, they’re the establishment… "

Frank Mankiewicz, Vice-Chairman, Hill & Knowlton PR)",
ur Stauber (1995).