Våra sparpengar används därmed för att motarbeta en hållbar utveckling istället för gå till konstruktiva projekt. Att det är på detta sett beror på olika saker, men inte minst på att vi hittills inte ställt några krav på hur våra pengar får användas utan låtit dem jaga maximal vinst, så att du skall få maximal avkastning, till varje pris.

De finansiella institutionernas agerande innebär att många företag befinner sig i en situation där de har krav på sig då det gäller snabb och hög avkastning, de har svårigheter att få lån till hållbara investeringar och får en sämre kreditvärdighet om de agerar ekologiskt- och socialt ansvarsfullt. Dessutom skapas instabilitet på grund av det snabbrörliga kapitalet, vilket gör det svårt att planera långsiktigt. En reform av det finansiella systemet är därför nödvändigt om vi vill bryta de nuvarande negativa trenderna.

Under lång tid var Världsbanken den ekonomiska institution som stod i centrum då frågan om de ekonomiska institutionernas roll för en hållbar utveckling diskuterades. Sedan vidgades perspektivet och även IMF och regionala utvecklingsbanker inkluderades. 

Först de senaste åren har även privata finansiella institutioner och övriga finansiella institutioner, som ECA:s och EIB, börjat diskuterats. Detta är märkligt och lite olyckligt eftersom dessa institutioner är både större finansiärer och, i fallet med ECAs och EIB, står under mer direkt demokratisk kontroll. De privata finansiärerna, dvs t.ex. bankerna och försäkringsbolagen, är dock mer kända för allmänheten vilket borde kunna innebära ett enklare arbete då det gäller att sprida information om deras verksamhet.

Förmodligen krävs det dessutom ett tydligt fokus på enstaka frågor för att frågan om de finansiella aktörernas roll och ansvar skall börja diskuteras. Kanske kan regnskogsskövlingen, klimatförändringen, eller GMO bli en sådan fråga? Att våra sparpengar bidrar till att de sista orörda regnskogarna skövlas skulle kunna vara något som är tillräckligt lätt att kommunicera för att frågan skall bli aktuell också hos media och allmänheten. Frågan är dock vad som krävs för att diskussionen skall ta fart. WWF har redan en hemsida som beskriver hur finansiering från svenska banker av utvinning av palmolja och soja bidrar till skogsskövling och monokulturer.

EIB (Europeiska Investeringsbanken)
Anledningen till att jag började intressera mig för denna bank var att jag under min tid på Greenpeace kom i kontakt med en rad märkliga investeringar inom energisektorn runt om i Europa som jag inte kunde se rimligheten i, bl.a. en kraftkabel som drogs mellan Sverige och Polen. Jag beslutade mig för att se hur dessa kunde finansieras och påbörjade därmed mitt arbete med EIB. Då jag insåg att EIB hade hand om större summor pengar än Världsbanken och att deras syfte var att finansiera det som EU beslutat var centrala projekt växte mitt intresse.

Jag tog mig tid att skriva ihop en rapport om EIB 1997 och var då faktiskt en av de första i Europa som skrev om banken ur ett hållbarhetsperspektiv. Skriften är tyvärr slutsåld, men finns att låna på ett antal bibliotek runt om i landet . Om det finns särskild anledning kan jag nog gräva fram ett gamalt ex. Tyvärr har jag inte kvar den slutliga texten så jag kan lägga ut den på nätet, men jag hittade ett icke korrläst utkast som är så gott som bör innehålla det mesta (inklusive massor av stavfel). Klicka här för en pdf-version av detta utkast, som bör ge en bild av banken.

Under tiden jag arbetat med WWF har jag fortsatt att arbeta med EIB och har haft ett antal möten och diskussioner om EIBs möjligheter att bidra till en hålllbar utveckling istället för att undergräva den. Förslagen har (tyvärr) inte förändrats så mycket genom åren eftersom bankens miljöarbete fortfarande lämnar mycket kvar att önska. Följande presentation gjorde jag den 28 juni 2002 på ett möte med banken i Köpenhamn (presentationen som pdf-fil). Idag finns dock ett par personer inom EIB som förstår vilken typ av utmaningar de står inför, dessutom finns nu mer ett antal personer i Europaparlamentet som intresserar sig för EIBs verksamhet.

Märkligt nog är det dock fortfarande nästan inga organisationer i väst som arbetar med EIB, istället är det CEE-Bankwatch som är de mest aktiva.

EKN/ECA (Exportkreditnämnden/Export Credit Agencies)
Ett antal märkliga händelser runt om i världen under 90-talet där svenska förtetag varit inblandade resulterade att jag började studera EKN och exportkreditorganisationer internationellt närmare. Ur förordet till Svensk export och EKN:

"I början av 1999 dödas sex indianer i Colombia då de protester mot konsekvenserna av ett dammbygge. Amnesty International i Amerika skickar ut ett krisupprop för att påkalla uppmärksamhet och försöka förhindra ytterligare blodbad.

Miljöorganisationer över hela världen protesterar. Händelsen går nästan helt spårlöst förbi i svensk nyhetsmedia och i riksdagen förbigås händelsen med tystnad.

Konflikter och katastrofer i Sydamerika brukar visserligen inte få särskilt stor uppmärksamhet i Sverige, men denna gång fanns det anledning att titta närmare på vad som hände. Var det kanske till och med så att händelser här i Sverige låg bakom det inträffade?

Dammen det handlar om är Urrá, byggt av Skanska, ett av Sveriges största företag. Att svenska företag är inblandade i kontroversiella projekt utomlands är tyvärr inte särskilt ovanligt, även om konflikter som leder till omedelbara dödsfall inte är så vanliga. Det som gör Urrá intressant för denna rapport är dock att svenska medborgare, utan att känna till det, garanterat att projektet kunnat genomföras trots varningar om ekologiska och sociala problem. Skanska kunde nämligen genomföra det kontroversiella projektet utan att riskera en förlust eftersom Exportkreditnämnden (EKN) garanterat att täcka eventuella förluster."

Rapporten är vad jag vet fortfarande den enda översikten av EKNs verksamhet och kan beställas från MJV här

Mitt senare arbete med EKN har fokuserat särskilt på klimatfrågan och utifrån WRIs siffror tog jag för WWFs räkning år 2001 fram ett material som indikerade att EKN kunde vara den ECA som bidrog mest till klimatutsläppen per capita i världen. (pm som pdf här ). Efter diskussioner i riksdagen och med EKN skrev jag sedan tillsammans med EKN en uppdragsbeskrivning för en konsultbyrå för att studera EKNs klimatpåverkan. Om EKN nu tar fram en konkret handlingsplan och förhåller sig till rekomendationerna på ett seriöst sätt har man på c:a fem år gått från en situation då miljöfrågan sågs som en ickefråga till en proaktiv klimataktör.

Jag har också studerat EKNs roll då det gäller de fattiga ländernas skuldproblematik. År 2001 skrev jag "Svensk export och skuldfrågan - Möjligheter och utmaningar för exportkreditgarantier"  för Globala Studier 2001. Rapporten finns att läsa som pdf här.

Då det gäller ECAs eller exportkreditinstitut så finns sedan ett antal år tillbaka en internationell kampanj som heter ECA-Watch. I Sverige är det främst WWF, MJV och SNF som arbetar med EKN.