Frågan om globala regelverk är inte enkel och flera svåra frågor aktualiseras omedelbart. För det första måste vi skilja mellan de jure och de facto, dvs skillnaden mellan de regelverk som finns på papper och de regelverk som i realiteten gäller. Vi kommer alltid att ha globala regelverk, frågan är hur de skall utformas och av vem. För det andra måste vi ställa oss frågan om vilka regler som vi anser skall gälla globalt, i en värld där nationalstaten är den traditionella aktören med ett demokratiskt mandat. Sist men inte minst måste vi ställa oss frågan om vilka aktörer och världen dessa regler försöker skydda, samt om dessa regler skall syfta till att uppnå särskilda mål.

Jag har främst kommit att intressera mig för tre aspekter då det gäller de nuvarande och framtida globala regelverken. Hur specifika sakfrågor som är av global natur skall hanteras, de värderingskollisioner som finns mellan olika delar av det internationella systemet, samt behovet av en ny diplomati.

Sakfrågor
Som de flesta som arbetar med globala regelverk så började jag med ett antal sakfrågor som krävde någon form av globalt regelverk. För mig började det med ickespridnings- och kärnvapenprovstoppsavtalen vilket ledde till arbete med FNs struktur och säkerhetsrådets roll, sedan dök klimatfrågan och biologisk mångfald upp vilket ledde vidare till arbete med de globala ekonomiska aktörerna (t.ex. WB, IMF och WTO). På senare tid har jag  ägnat relativt mycket tid åt tre frågor där det verkar nödvändigt att utforma ett fungerande internationellt regelverk av något slag, klimatfrågan, investeringsfrågan/TNC-reglering och handelsfrågan.

Problemet med samtliga processer som drivs inom specifika fora är att de påverkas i stor utsträckning av lobbying från starka påtryckargrupper. Så mycket att de som främst påverkas av resultaten sällan ens får, eller kan, delta. Dessutom så utformas regelverken efterhand eftersom ingen övergripande struktur finns vilket gör att resursstarka grupper som följer frågan hela tiden har mycket stora möjligheter att forma den utan att andra berörda grupper ens vet att det händer. I många av dessa processer har jag under långa perioder främst försökt hitta rimliga ad-hoc-lösningar för att mildra skadorna av i grunden felaktiga regelverk. Ett intressant undantag var under en period klimatarbetet där grunden för en ny form av regelverk fanns, men som idag nog får räknas till de regelverk som inte fokuserar på grundproblemet och vilar på föråldrade perspektiv. På senare tid har jag därför, främst genom WWF, försökt att arbeta proaktivt för att hitta mer omfattande systemlösningar. Genom att utgå från de problembilder som olika (progressiva) aktörer har jag försökt bidra till att en större förståelse för behovet av systemförändringar växer fram.

Kollisioner
Som en del i det proaktiva arbetet har jag fokuserat på de konflikter som finns mellan olika delar i dagens globala regelelverk. Konflikter som är så allvarliga att det är rimligt att tala om en global schizofreni. Vad detta arbete lite förenklat handlar om är att lyfta fram de verkliga utmaningarna som vi står inför då vi skall lämna det traditionella industrisamhället bakom oss och gå in i något nytt, kanske ett kunskapssamhälle. Nedan är ett utdrag från en bild som jag brukar använda då jag föreläser om dessa frågor.

Med denna bild vill jag visa två saker.

För det första att det gamla systemets logik inte räcker till. Att tro på tillväxt, ekonomisk effektivitet och marknadslösningar är inte tillräckligt. För att koma vidare måste man dock gå upp en nivå och tänka bortom det gamla systemets logik. Att man kritiserar det gamla perspektivet betyder därför inte att man vill ha negativ tillväxt (eller nolltillväxt), ekonomisk ineffektivitet eller planekonomi. Detta är svårt för många som arbetat inom det gamla systemet att förstå och är en källa till många meningslösa påhopp.

För det andra att det faktiskt redan finns fragment till en logik för en postindustriell värld, men att dessa värden inte är definierade och kommer att kräva att de som tror på en hållbar utveckling riktar mer energi på att bygga upp positiva bilder av möjligheter och mindre på att kritisera den nuvarande strukturen.

En ny diplomati
En tredje del då det gäller det internationella regelverket som jag endast nosat på, men som är delvis integrerad i allt arbete ovan, är frågan om behovet av en ny diplomati. Här har jag inspirerats av Sveriges gamla miljöambassadör Bo Kjellén som var den som först satte ord på de känslor jag hade inför de internationalla förhandlingarna.

Frågan om en ny diplomati handlar om hur vi skall kunna komma vidare från den klassiska diplomatin som utgår från ett snävt egenintresse och resulterar i en situation där vi dras mot den minsta gemensamma nämnaren. Inom handelspolitiken och traditionell säkerhetspolitik har man kunnat använda sig av spelteoretiska modeller för att kunna undvika fångensdilemma, men då det gäller frågor som klimatförändringar, fattigdomsbekämpning, ökad social utslagning, ökat uttag av naturresurser, etc finns det inte några modeller för hur dessa skall hanteras. Att starka särintressen kan komma i kläm på kort sikt gör naturligtvis inte frågan enklare.

Den radikala kulturförändring som måste till kommer inte att bli lätt att få till stånd och mycket tyder på att vi en kris måste till. Problemet denna gång är att för många av utmaningarna så kommer krisen att komma då det redan är för sent att göra något är sake. Jag hoppas få tid att återkomma och utveckla dessa tankar vid tillfälle. Om inte annat hoppas jag få tillfälle att  skriva en kortare artikel om frågan

Länkar