En av de första frågor som jag började intressera mig för då jag försökte se bortom enskilda sakfrågor, för att undersöka huruvida det fanns några gemensamma nämnare då det gäller de stora överlevnadsfrågorna, var de transnationella företagen (ibland också kallade multinationella företag) och deras roll för samhällsutvecklingen. Att de är viktiga är inte så svårt att förstå, men att deras roll i samhället diskuterades så lite i massmedia tyckte jag var förvånande. Detta förvånar mig fortfarande särskilt eftersom man inte behövde gräva särskilt djupt för att hitta en omfattande och spännande debatt.

"TNCs are principal drivers of the globalization process,which defines the new context for development."
Rubens Ricupero, Secretary-General of UNCTAD, WIR 1999

I ett försök att skapa mig en översikt då det gäller de transnationella företagens roll så påbörjade jag ett arbete som till slut resulterade i skriften "De transnationalla företagen och samhällsutvecklingen -Vår tids Leviathan". I den diskuterar jag bl.a. olika former av TNC-makt (ekonomisk, juridisk, kulturell, partipolitisk, etc). Där tar jag också upp olika former av krav som kan ställas på företag. Ytterst är det dock viktigt att komma ihåg att företag inte är något annat än juridiska konstuktioner som skall generera avkastning till sina ägare.

Under 2002 blev frågan om globala bindande regler för de transnationella företagen, för första gången sedan 70-talet, uppmärksammad på internationell nivå genom att det var den enda fråga som förenade i stort sätt alla NGOs inför Världstoppmötet om en hållbar utveckling i Johannesburg. Under konferensen var jag ansvarig för Corporate Accountability i WWFs internationella delegation och skrev vårt positionspapper.

Den främsta anledningen till att frågan om företagens ansvar och roll blivit allt mer diskuterad är förmodligen det faktum att företagen själva börjat profilera sig som samhällengagerade och ansvarstagande. Diskussionen om etiska företag, CSR, ansvarsfulla företag, etc är en komplex fråga och har både positiva och negativa delar. Jag har försökt resonera kring de viktigaste aspekterna i artikeln "Etiska företag –början på något nytt eller ytterligare en tom PR-slogan?" som publicerades i Miljöguiden 2002. Jag skrev under 2003 också WWFs internationella diskussionspapper om CSR som finns på WWFs hemsida här (använd WWFs sökmotor om du inte hittar den med en gång), eller så går den att ladda ner här. 

Frågan om företagens ansvar och roll hör också samman med vilken strategi och vilka grundläggande drivkrafter som finns inom företaget. Då det gäller många företag inom nya branscher så finns en förvånandsvärt stor öppenhet att diskutera företagens roll. Flera av de personer inom företag som jag är i kontakt mer har liknande perspektiv som jag har då det gäller kritiken mot konsumtionssamhället, fokus på tillväxt, behov av att minska klyftorna inom och mellan länder, etc. (ett exempel på vad vissa personer idag kan få sina företag att ställa upp på är följande inspel från WWF, UNEP och ett antal ICT-företag till WSIS)

Jag skulle till och med vilja hävda att det inom ganska många företag finns centralt placerade personer som är betydligt mer progressiva/framsynta/radikala än de flesta som arbetar i ideella organisationer, inklusive de mer radikala organisationerna. Naturligtvis finns också några av de mest konservativa och bakåtsträvande krafterna i näringslivet. Tyvärrr är det de senare som dominerar och dessutom sitter på de mest centrala positionerna.

Ytterligare en anledning till att behovet av bindande regler för TNCs hamnat så högt upp på agendan var att revideringen av OECDs riktlinjer för multinationella företag, som genomfördes mellan 1998 och 2000, nästan inte resulterat i några konkreta framsteg alls. Det är dock intressant att det inte var inte var mer än två dussin personer från ideella organsationer inom Europa som följde frågan och som lämnade kommentarer på de olika utkasten. Här i Sverige var vi under processen mellan två och fem personer som följde frågan. Resultatet av revideringen blev urvattnat och inom miljöområdet i stort sätt oanvändbart eftersom det är så vaga skrivningar. För framtiden är dock detta en process som skulle kunna bidra till framsteg inom vissa områden, dock bör det påpekas att mycket av den kritik som riktades mot MAI-avtalet också kan riktas mot förhandlingarna om OECDs riktlinjer.

Framtiden
Blickar vi frammåt är det lite som tyder på att frågan om de transnationella företagen och samhällsutvecklingen kommer att minska. Tvärtom tyder det mesta på att diskussionen kommer att intesifieras de kommande åren.Tyvärr tyder också mycket på att den offentliga debatten kommer att ske på en mycket låg nivå på grund av att de domanta aktörerna inom politik och näringsliv inte förmår att hantera de svåra frågorna. Detta kombinerat med en massmedial situation som kraftigt försvårar en seriös diskussion. (Jag skrev om massmedias förmåga att förstöra den viktiga och nödvändiga demokratiska diskussionen om globaliseringen i artikeln "Globaliseringen och det tomma torget" i Publicistklubbens årsbok 2001 efter mina erfarenheter from bl.a. Seattle, Prag och Göteborg). 

Då massmedia inte klarar av att spegla den verkliga debatten och bakåtsträvare i näringslivet med stora resurser i de flesta fall dominerar företagens agenda ställs extra höga krav på alla de inom NGOs och företag (samt de fåtal politiker som engagerar sig i frågan) att finna fora där det finns tid att tala till punkt och komma vidare från massmedias nidbilder. Framför allt tre områden kräver en fördjupad diskussion.

1. Bindande och frivilliga regeler.
Ett problem idag är att det råder en förvirring och polarisering kring relationen mellan bindande och frivilliga regler. Representater från företag tenderar att fokusera på de företag som redan gör relativt mycket och NGOs fokuserar ofta på de företag som skapar problemen. Varje seriöst försök att hantera frågan om företagens förhållande till en hållbar utveckling måste dock hantera det faktum att det finns en stor spridning bland företagen. Vi kan dela upp företagen i fem olika grupper.

1. De som systematiskt bryter mot lagar (väldigt få)
2. De som försöka sänka miljökraven och de sociala kraven (några)
3. De som följer regler och förordningar (majoriteten)
4. De som går bortom regler och riktlinjer (några)
5. De som går bortom existerande regler och riktlinger och som dessutom föreslår nya regler som ökar möjligheten för hållbart företagende (väldigt få)

Det som komplicerar frågan är att så gott som alla företag har samtliga delar i sig. Så det går inte enkelt att dela in företag i olika kategorier.  Dessutom är råder det naturligtvis inte alltid enighet om en viss förändring som företagen lobbar för är en sänkt eller höjd standard. Genom att acceptera att det finns ett behov av att hantera eftersläparna samtidigt som föregångarna skall belönas blir det dock tydligt att det finns ett behov av både bindande regler och frivilliga initiativ. På samma sätt som för människor så tror vi ju inte att lagen isolerat skapar etiska medborgare som lever goda liv, men att inte lagstifta då det gäller överträdelser är det få som anser vara lämpligt.

Nya intressanta initiativ syns redan idag där företag går före och sätter mål för sina koldioxidutsläpp som är bortom det som de måste. De mest intressanta av dessa initiativ sker i koalitioner med NGOs och inkluderar oberoende tredjeparts verifiering. Förmodligen kommer vi i framtiden också att se nya hybrider som t.ex. "frivilliga bindande regler" (FBR). FBR är ett system där de företag som säger att de uppfyller en viss standard går med på att kontrolleras av en oberoende instans och om de inte uppfyller de uppsatta målen blir straffade. Dessa kommer förmodligen att utgå från standrards och principer som utvecklas av olika grupper tillsammans utanför traditionella branschorganisationer och regeringer.

GRI är ett exempel på ett sådant intressant initiativ då det gäller rapportering. Jag har själv arbetat i en GRI-grupp med riktlinjerna för telekomsektorn och haft många långa intressanta diskussioner som präglats av en genuin vilja att komma framåt.

2. Nya företagsstrategier
Intressantare än  den polariserade diskussionen om bindande eller frivilliga regler som dominerat hittills är frågan om nya företagsstrategier. Att företagen tar på sig mer ansvar är intressant i sig och är inte något entydigt dåligt eller bra. Å ena sidan ser vi spår av ökad cynism och PR-företag som vill svepa in hycklande och ohållbara företag i någon slags etisk slöja. Å andra siden dyker det upp folk inom företag som försöker att fundera helt fritt på hur vi skall ordna samhällets behov på ett hållbart sätt. Att tro att företagens tal om etiskt ansvar är lösningen på våra problem är dock lika dumt som att avfärda allt detta som hyckleri. För mer information se: 
Etiska företag –början på något nytt eller ytterligare en tom PR-slogan?
och
WWFs internationella diskussionspapper om CSR som finns på WWFs hemsida här och som  går att ladda ner här.

3. Produktions- och konsumtionssystem
De två områdena ovan är intressanta, men blir lätt till långa diskussioner om ganska marginella fenomen. Den förändring vi står inför där vi skall skapa en globalt hållbar utveckling i en situation där de ledande ekonomierna är på väg att lämna industrisamhället bakomsig kräver en öppenhet för helt nya idéer. Frågan om ägande, ansvar och företagsformer måste diskuteras mer förutsättningslöst än vad som sker idag. Det finns anledning att anta att aktebolag, den dominerande företagsformen idag, är en en parantes i historien.

Aktiebolag skapades under industrialiseringen och har en rad problem som är kopplade till deras tidigare styrka, dvs begränsat ansvarstagande, oklart ansvar för indirekta effekter, obegränsad storlek, ingen koppling till demokratiskt fattade beslut.

Hur vi skall organisera produktionen av det vi vill ha i morgondagens samhälle kommer vara en utmaning som inte bara företagare bör engagera sig i. Inte heller bör någon tycka att det räcker med att hänvisa till att privat ägande är problemet. Konkreta förslag för att lösa konkreta behov bör inte bara diskuteras utan också prövas. Kommuner, företag och individer bör få större utrymme att pröva nya idéer som utvärderas utifrån hur väl de bidrar till en hållbar utveckling. Utgångspunkten behöver inte vara med komplicerad än ett lågrisksamhälle där varje människas och grupps rätt att förverkliga sina visioner står i centrum kräver . 

Hela diskussionen om hållbara produktions- och konsumtionssystem är dock något som måste gå hand i hand med en ny etik. Det faktum att vår etiska sfär utvidgats till att omfatta alla djur, naturen, samt framtida generationer på ett sätt som tidigare varit otänkbart är hoppingivande. Naturligtvis finns fortfarande många som hånar de som bryr sig om andra än sig själva, men det finns de som håller fast vid att jorden är platt och att män är mer lämpade att bestämma än kvinnor också. Dessa personer kommer alltid att finnas, frågan är hur länge som majoriteten accepteras att styras av dem. Det kommer ständigt att födas nya Hitler, frågan är hur det samhälle ser ut där folk tysta följer efter honom? Vilka följer vi idag?


Länkar

The Multinational Monitor
The Multinational Monitor is published by Essential Information, Inc. The Multinational Monitor tracks corporate activity, especially in the Third World, focusing on the export of hazardous substances, worker health and safety, labor union issues and the environment.
http://multinationalmonitor.org/

Corporate Europe Observatory (CEO)
CEO, is a European-based research and campaign group targeting the threats to democracy, equity, social justice and the environment posed by the economic and political power of corporations and their lobby groups.
http://www.corporateeurope.org/

Corporate Watch
http://www.corpwatch.org/
CorpWatch counters corporate-led globalization through education and activism. We work to foster democratic control over corporations by building grassroots globalization -a diverse movement for human rights, labor rights and environmental justice.

New Rules for the New Economy
http://www.kk.org/newrules/index.html
How can we make the claim that all businesses in the world "will be reshaped by advances in chips and glass fibers and spectrum?" What makes this particular technological advance so special? Why is the -business hero of this moment so much more important than its recent predecessors? Because communication—which in the end is what the digital technology and media are all about—is not just a sector of the economy. Communication is the economy.