För översiktlig information om vad nanoteknologi och nanoteknik är klicka här.

Frågan om Nanoteknik är intressant eftersom det är ett område där det väldigt konkreta möter det väldigt visionära/fantasifulla. Dessa ytterligheter tycks skrämma många, men borde locka ännu fler.

Att ignorera en teknik som tycks bära på potentialen att lösa många av de svåra utmaningar vi står inför (ohållbar resursförbrukning, långväga transporter, etc), men som också riskerar att sprida enorma mängder av potentiellt mycket giftiga partiklar och ämnen (för att inte tala om den förmodligen osannolika men möjliga hotet att förvandla hela vår jord till en grå massa, "grey goo"), är dock inte möjligt för någon som bär på en kombination av teknisk nyfikenhet och spår av ansvarskänsla.

Möjligheterna med nanoteknik diskuteras av många och det råder knappast någon brist på personer som vill tala om möjligheterna med denna nya teknik, även om politiker världen över fortfarande inte tycks ha sett annat än toppen på isberget. Tyvärr är det betyligt färre som tar upp riskerna med denna teknik. I en situation då kraven på kommersiell användning av forskningen ökar och investerare snabbt vill få avkastning på investerat kapital får vi en situation som liknar den med genmodifierade organismer (GMO är ju ett område där vi redan idag ser storskaliga kommersiella tillämpningar i naturen trots att riskerna med detta knappast kan överskattas).

Att tidigt få en diskussion inom vilka områden som nanoteknik kan bli riktigt farlig och hur dessa faror kan minimeras är viktigt eftersom de sansade analyserna brukar försvinna så fort stora företag börjar investera i tekniken i kommersiell skala. Istället för att investera pengar i PR-kampanjer och lobbying för att kunna tjäna pengar på de patenterade och kommersialiserade produkterna kan företagen innan pengarna lockar delta i långsiktiga diskussioner.

De områden som bör diskuteras kan sorteras under ett antal rubriker som gör det lättare att strukturera (och som jag hoppas få tid att utveckla under 2004):

Möjligheter
- Energibesparingar genom effektiv produktion och energieffektiva applikationer
- Hållbar energiproduktion genom t.ex. genombrott för förnybara energikällor, effektiva och billiga bränsleceller och energilagringstekniker.
- Decentraliserad produktion vilket leder till minskade transporter och ökad lokal kontroll över utvecklingen.
- Resurseffektivitet genom ny materialteknik
- Ersätta miljöfarliga ämnen
- Nya metoder att rena luft och vatten

Hot
Hoten men nanoteknik kan delas in i två grupper, misstag och medveten förstörelse.

- Medveten förstörelse handlar främst som nanoteknik som vapen. Allt från storskalig vapenföring i mer traditionella konfliktsituationer till småskalig och lågnivåkonflikter som kan inkludera mindre terrorverksamhet och konflikter mellan olika företag. Då det gäller det första området så innebär nanotekniken förmodligen inte så mycket större risker än de kärnvapen och biologiska/ kemiska stridsmedel som redan existerar. Då det gäller den senare kategorin så beror det på vilken typ av teknikgenombrott vi kommer att se. Med stor sannolikhet kommer dock nanotekniken inte vara lätta att tillämpa för grupper utan stora resurser och om de vill skada någon är förmodligen kemiska och biologiska vapen en mer sannolik väg. Beroende på tillämpningsområde så är det dock inte omöjligt att konkurrerande företag skulle kunna använda nanoteknik för att försvaga konkurrenter.

- Misstag är kanske det område som kräver störst eftertanke och där den potentiellt största faran ligger. Den mest kända faran, som på grund av sin dramatiska natur kanske skymt de mindre dramatiska, är det som går under namnet "the grey goo". Detta är den effekt som en självreplikerande teknik skulle kunna få. Problemet blev känt för en bredare publik genom Eric Drexlers bok "Engines of Creation" från 1986.  

"Plants" with "leaves" no more efficient than today's solar cells could out-compete real plants, crowding the biosphere with an inedible foliage. Tough omnivorous "bacteria" could out-compete real bacteria: They could spread like blowing pollen, replicate swiftly, and reduce the biosphere to dust in a matter of days. Dangerous replicators could easily be too tough, small, and rapidly spreading to stop - at least if we make no preparation. We have trouble enough controlling viruses and fruit flies. Among the cognoscenti of nanotechnology, this threat has become known as the "gray goo problem." Though masses of uncontrolled replicators need not be gray or gooey, the term "gray goo" emphasizes that replicators able to obliterate life might be less inspiring than a single species of crabgrass. They might be superior in an evolutionary sense, but this need not make them valuable. The gray goo threat makes one thing perfectly clear: We cannot afford certain kinds of accidents with replicating assemblers. Gray goo would surely be a depressing ending to our human adventure on Earth, far worse than mere fire or ice, and one that could stem from a simple laboratory accident.

Även om "Grey Goo" bör tas på största allvar så finns det också en rad andra, mindre dramatiska, faror med nanoteknik som också bör uppmärksammas. Om vi lämnar de självreplikerande nanobotsen så är det t.ex. inte svårt att tänka sig att nanoteknik skulle kunna användas för att bryta ner ämnen på ett sätt som skapar farliga biprodukter, eller börjar sätta ihop ämnen så de blir skadliga. Maskiner som är extremt små är också extremt svåra att övervaka. Genom att skräddarsy föreningar med hjälp av nanoteknik kan också katalytiska reaktioner uppstå i miljöer som man inte räknad med att produkten skall befinna sig i.

Förutom de rent tekniska/biologiska hoten finns också en risk att nanotekniken ytterligare koncentrerar makten till de som redan har allt för mycket makt. Om starka aktörer tillåts patentera och driva sin verksamhet utan hänsyn till allmänintresset kan genombrott inom nanotekniken bidra till ökade klyftor och ökade spänningar i samhället. Detta samtidigt som tillämpningen av nanoteknik också riskerar att försätta oss i en situation där sårbarheten ökar.

Nanoteknik används redan och utifrån försiktighetsprincipen så bör de möjliga hoten snarast undersökas och incitament för hållbara tillämpningar undersökas. Ett internationellt toppmöte om nanoteknikens bidrag till en hållbar utveckling borde därför genomföras så snart som möjligt.