"Jag tror att bara jag blir en del av den vita underklassen, bara jag når in i industriarbetarnas jävliga vardag, så finns det en anledning till att jag mår så här. Jag skulle bli en jävligt strulig, marxistisk arbetar människa, som är alienerad från frukterna av sitt arbete. Olyckan i mitt liv skulle stämma med verkligheten.

Det är allt jag önskar med livet: att denna smärta ska visa sig ha en mening."

E. Wurtzel, Prozac Nation/Prozac, min generations tröst, 1994
En av de bästa samtidsskildringarna av ångest och meningslöshet trots överflöd