"Jag tror att bara jag blir en del av den vita
underklassen, bara jag når in i industriarbetarnas jävliga vardag,
så finns det en anledning till att jag mår så här. Jag skulle bli en
jävligt strulig, marxistisk arbetar människa, som är alienerad från
frukterna av sitt arbete. Olyckan i mitt liv skulle stämma med
verkligheten.
Det är allt jag önskar med livet: att denna smärta
ska visa sig ha en mening."
E. Wurtzel, Prozac Nation/Prozac, min generations
tröst, 1994
En av de bästa samtidsskildringarna av ångest och
meningslöshet trots överflöd